Saturday, October 31, 2009

Amityville, en kortnovell

Den 13 november 1974. Klockan är tre på morgonen och Ronald DeFeo Jr har ännu inte lyckats somna. Den kalt inredda källaren hyser bara en skranglig säng och en skruttig TV. Det kan kanske ses som ett straff, men han är ärligt talat glad över att ha ett ställe där han får vara i fred från resten av familjen.

Där nere vet han att hans far inte kommer klampa in oannonserat.
Det är inte uttalat, men om hans far skulle gå ner där så upphör fader-sonrelationen. Där nere är dom inte varandras blod. Där nere är dom främlingar för varandra.
En käftsmäll, det är det minsta som det skulle resultera i. Tur då att båda är införstådda med reglerna, om vems territorium som tillhör vem.

Samtidigt så kan Ronald Jr inte fly från sina egna tankar i ensamheten.
Han borde göra något med sitt liv. Flytta ut, skaffa sig ett jobb, sluta med drogerna. Sluta med… Han vill slå bort tanken, men han kan inte. Dawn är hans tvillingskäl, den enda som verkligen vet vem han är. Den enda som verkligen vet hur det är. Hans syster. Det är fel. Det är inte så det ska vara. Dom kan inte låta bli det.

Klart att hans far skäms över att dela namn med en sådan odåga. Den förstfödde sonen till en framgångsrik företagare. Den stora italienska släkten.
Hans far är en stolt man, en man som vill visa hela världen den klassresa han genomgått.
Det stora huset. Den stora familjen. Allt hade varit perfekt i Ronald Seniors liv om det inte vore för han som låg där nere i källaren. Den där drönaren som äter upp allt det fina.
Junior-titeln borde inte ha spillts på ett knarkande low-life.
Klart det var pinsamt att ha en sådan misslyckad nolla i familjen.

Tankarna gnager, och värmen från pannan i källaren gör att Ronald Jr: s hjärna kokar.
Han blir tokig av tankarna som vägrar lämna honom. Och geväret! Det ligger där bredvid honom som ytterligare ett ok på hans axlar. Uppgiften som Dawn gav honom var ganska rättfram och enkel. Hon behövde aldrig säga det med ord, båda vet vem det är som måste bort. Hans tyranni kväver dom. Hela familjen har fått känna på faderns nävar efter en hård dag på jobbet.

Förra gången Ronald Jr stod med geväret över sin far så hade det klickat. När Ronald den äldre hade tittat i loppet efteråt så hade patronen ännu legat i!
Det var i sanning ett ingripande från gud! Herren hade varit honom nådig och besparat honom. Sedan den dagen dekorerades huset med Jesus-figuriner, och High hopes-skylten hade satts upp i övertygelse om bättring. Familjen var skyddad, eller, det fanns i alla fall hopp.

Dom senaste månaderna har dock utvecklingen snarare gått bakåt. Bråken har intensifierats mellan Ronald Sr och Ronald Jr. Dom andra i familjen har mot sin önskan blandats in i bråken, använts som brickor mot varandra. ”Hon sa”, och ”han sa”, ”pappa tycker” och ”mamma tycker”.

Ronald Sr jobbade långa skift för att klara uppehället. Familjen var stor och det var svårt att klara lånet för det stora kolonialhuset. Många var nätterna när Louise hade gråtit. Då och då fann hon sig stå vid källartrappan och titta ner i mörkret. Flera minuter kunde hon bli stående. Det var hennes eget blod som låg där nere.

Polisen hade lämnat av honom så många gånger vid dörren att det närmast var en vana.
Hoppet hade ersatts med en desperat misströstan.

Den här gången hade Ronald Jr sett till att ha gott om extrapatroner. Nu skulle han inte kunna misslyckas med sitt värv!

Joey Yeswit försöker fixera blicken i mörkret. Samtidigt är han rädd att han ska se något han inte vill, att någon dörr ska slås upp och avslöja något ännu värre än det han redan sett.

Dom är flera män i huset nu.

Dom hade suttit precis som kvällarna innan på Henry´s bar. Druckit sin öl, spelat sitt parti Dart när Ronald hade stormat in och deklarerat att han trodde att hans mor och far var döda.
Ännu är det inte riktigt klarlagt. Vad har hänt här egentligen?

Männen hade sprungit hela vägen i höstkylan till huset på Oceans avenue 112. Fyllt lungorna med kall luft.

Joey hade ringt polisen i Suffolk från hallen i huset. Han stod ännu kvar på samma plats nu minuten efter att han hade lagt på luren. Han vågade ärligt talat inte röra sig från sin plats. Dom andra männen hade berättat. Rapporterat.

Det fanns rum kvar att genomsöka.
Hur många var dom i familjen egentligen? Fyra? Sex? Varje rum som öppnades tycktes dölja ett nytt offer. Dom låg alla i sina sängar. På mage. Det är ju barn för guds skull! Vilket monster skulle vara kapabel att göra något sådant?

Trappan känns spöklik, allt försvinner i ett svart hål när Joey tittar upp mot övervåningen. Han påbörjar en ansats. Går några steg upp för trappan. Dom sametsklädda bräderna knarrar under hans fötter.
Familjeporträtten hänger där på väggen, tittar ner över honom, så levande. Han hindrar sig själv och går ner igen. Han vill inte veta.

I hallen står Ronald Jr med sänkt huvud. Joey känner inte Ronald till annat än utseende och tilltalsnamn. Han vet att han är en strulig kille. Han vet att han troligtvis är den enda i familjen som är vid liv.

Ronald DeFeo Jr och Ronald DeFeo Sr:













Allison DeFeo:


















Dawn DeFeo:


















John-Mattew DeFeo:















Louise DeFeo:


















Marc DeFeo:


















High hopes:



















Ronald DeFeo:

Topp 10 skräckfilmer

Med anledning av Halloween har Totalscifionline sammanställt en lista över dom hundra bästa skräckfilmerna genom tiderna. När det gäller skrämmande filmer så tycker jag personligen att verklighetsbaserade thrillers ofta är läskigare än rena skräckfilmer. Exempelvis hade Elephant, American crime och Zodiak med lätthet kunnat vara med på den här listan om det var ren skräckupplevelse som skulle mätas. Dessutom finns det många filmer med svårdefinierbar genre-tillhörighet som hade kunnat vara med också. Var hör exempelvis David Lynchs filmer? Är det skräck? Drama? När jag gjorde min egen lista försökte jag hålla mig ganska strikt till skräckgenren. Här är min lista (siffrorna inom parentes visar filmens placering på Totalscifi´s lista):

1. The Amityville horror (-)


2. Eden Lake (-)


3. Funny games U.S (-)


4. The ring (-)


5. Psycho (5)


6. Repulsion (31)


7. Scream (95)


8. Rosemarys baby (2)


9. The Shining (1)


10. Bestialiska (49)


http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3730217.svd
http://totalscifionline.com/features/4160-the-100-greatest-horror-movies

As this is Halloween we thought we´d play the secret song!

William Kamkwamba

Solskenshistorier och “Inget val” är ovanligt. Det är lite som att blanda vatten och olja, men när det gäller historien om William Kamkwamba från Malawi var jag tvungen att göra ett undantag.

Dom flesta väljer att lägga sig ner och dö i den situation som William befann sig. Han var fjorton år och hade precis tvingats hoppa av från skolan. Hans familj hade inte längre råd att betala den årliga skolavgiften på 80 dollar.
Hotet om svält hängde över honom och hans familj, torkan hade slagit hårt mot hela landet.

I denna situation söker sig den teknikintresserade tonåringen till det USA-finansierade biblioteket i byn. Han intresserar sig speciellt för en av böckerna som rör vindkraft. Han tänker att vind finns det ju gott om, den är gratis, den skulle man kunna utnyttja.

Ett problem är att boken är skriven på engelska. Han kan inte läsa engelska, men han förstår sig på instruktionen genom att titta på bilderna. Han förstår hur turbinerna är konstruerade, hur generatorn fungerar. Tre månader tar det, sedan har han sammanställt sitt första vindkraftverk av fjädrar från bläckpennor, cykelhjul, magneter och traktorfläktar.

Wednesday, October 28, 2009

Memritv.org

Jag gillar Memritv. Klippen må vara sammansatta av Israeliska säkerhetstjänsten och arabhatande konspiratörer i en frimurarloge i USA (…) det förändrar inte faktumet att klippen är autentiska, och översättningarna korrekta. I vissa fall är det rena Aschberg-nivån på programmen.

Som detta klipp där en Irakisk gubbe uttalar sig om att jorden är platt:


…eller Palestinska barnprogram med en indoktrinerande Musse Pigg:


...eller treåringar som nått fantastisk insikt och visdom:


Men det finns även kritiska röster, som denna man, arabvärldens svar på Patrice Oneil. Han är förbannad och hysteriskt rolig:


Det är befriande att det till och med finns Imamer som är medvetna om problemen:


Såhär fortsätter det. Klipp efter klipp.

Någon kvinnlig advokat förespråkar sexuella trakasserier av judiska kvinnor som en del av krigsföringen mot Israel, någon Imam propagerar för hustrumisshandel, en annan talar om farorna med onani, sedan en kritisk röst igen från Wafa Sultan.
Det är verkligen en blandning av högt och lågt.

Klippen är skrämmande ibland, men framför allt så är dom fantastiskt roliga.
Dom är roliga på den där nivån att man bara kan skaka på huvudet i uppgivenhet åt all dumhet.

Bonus:

Tuesday, October 27, 2009

Den stora resan

Nu har sista avsnittet av ”Den stora resan” sänts i SVT. Debatten gick het redan innan första avsnittet hade visats. Den Namibiska stammen hade visst inte fått tillräckligt mycket betalt enligt någon organisation som arbetar med att hjälpa naturfolk.

För mig var den frågan alltid helt egal, men skit samma nu är den i alla fall löst till allas belåtenhet.

Om jag ska kritisera programmet för något så är det att mycket av det som visats har varit ren etnoporr. Det tycker jag verkligen.
Det är många delar av serien som känns sökta och regisserade.

Först av allt har vi den ”verklighet” som man valt att följa.
Visst, man kan göra en dokumentär i Sverige och bara filma samer som sysslar med renskötsel, men det vore inte ens en sann bild av samer som grupp eftersom att det inte visar att samer faktiskt tillhör det svenska samhället i en större kontext.
Samma sak är det med detta program. Det kan skönjas att kopplingen till civilisationen finns där någonstans i bakgrunden men den biten har klippts bort för att illusionen av äktheten inte ska brytas.

Man måste kunna dokusåpauppläggen för att märka dom små detaljerna.
Det är subtila saker som lyfts in från produktionsbolagets sida för att väcka känslor och reaktioner. Det kan vara allt från ett arrangerat bröllop till en skapad ångestfylld slakt.
Det är tårar och skratt som man är ute efter naturligtvis.
Misslyckad Honungsjakt, utflykt till bildskönt vattenfall, kanotbygge i djungeln.

Man ser att det finns en storyboard, en punktlista: uppdelad dag för dag, timme för timme.

Man måste bygga karaktärer också. Den där snubben med vassa tänder kan spela rollen som den roliga farbrorn. Han med näsan kan vara den pretentiöst nyfikne upptäcktsresande med tropikhatt i 2000-tals-tappning.

Killarna som spelar boll paras samman i ett skapat hyllningstal om varandras likheter och olikheter med ambitionen att skapa en ”soul brothers-scen”.
Tänka sig, två människor som skiljs av tusentals mil av hav och land kan sparka boll tillsammans? Fantastiskt!

Hade mötet skett på en skolgård i Sverige hade den varit glömd fem minuter efter rasten, nu är det ett minne att spara för livet: ett möte som gett djup insikt och förståelse.

Närbilder på gråtande ögon vid avskedet. Drottning Silvia-vinkning från en motorbåt med John Lennons ”Imagine” som inramning.
Reflektion vid hemkomsten ”Tänk så fantastiskt, vi har el och rinnande vatten, vi har alltid tagit det för givet förut!”

Men så finns det även andra delar där innerligheten lyser igenom.
Det finns många saker hos naturfolken som är eftersträvansvärda: Sammanhållning, enkelheten, den ärliga avsaknaden av sociala spel.

Jag kan önska, kanske inte på riktigt, men i fantasin, att jag själv hade kunnat göra den där resan. Slippa allt det här ett tag. Skita i bloggen. Skita i jobbet.
Slippa den självpåtagna pressen att hålla mig ajour twentyfourseven. Slippa känna kravet att vara kreativ varje jävla dag!

Det finns naturligtvis delar av den västerländska kulturen som är underläget den efterblivna.

Men samtidigt vet jag att bilden är väldigt förenklat.

Så roligt är det inte alltid.
Så roligt är det inte när västerlänningarna försvinner med sina scheman och kameror.
Så roligt är det inte när det skapade scenariot försvinner och byborna flyttar ut från sina bajshyddor, tillbaka till plåtskjulen i civilisationen. Så roligt är det inte när man förstår att kvinnornas flätkorgsförsäljning på marknaden kanske faktiskt gäller stammens överlevnad.

Vardagen kan nog vara ofantligt trist, arbetsam, torr/regning (beroende på miljö), hungrig.

Och sedan då det där andra.
Det visas då och då: kvinnans roll som underställd mannen går som en röd tråd genom serien. Inte bada tillsammans, inte sitta i varandras sällskap. Inte göra manliga sysslor som att skjuta med pilbåge. Veta sin plats vid grytan.

Vår västerländska verklighetsflykt med materiella ting är ett dåligt substitut för sammanhållning.
Men samtidigt som vårt individsamhälle på många sätt gått till överdrift så förekommer samma flykt till fantasins värld även bland naturfolken. Jag kan inte tänka mig något annat.

Även där måste man hysa en dröm att våga sig på att se världen. Att komma någonstans. Att bli något mer. Att sticka ut.

Jag antar att sökande är något som alla människor har gemensamt.

Sunday, October 25, 2009

Nu kräktes jag lite i munnen



Edit: Lite roligt är det allt att man i klippen från moskeérna kan se Anas Khalifa, skäggig Jihadist och våldsrunkare som bland annat deltagit i dokumentären "Det svider i hjärtat", samt klanledaren Yassin Ali som just nu befinner sig i Somalia där han hugger händerna av folk som motsätter sig hans kamp om införande av Sharia-lagar. Det är i sanning fina representanter för Fredens religion som Lilla Löpsedeln lyckas skramla ihop. Nästa gång: använd inte stock-fotage, det blir lätt så fel...

Kort kommentar om SD-debatten i Agenda

Det var faktiskt en väldigt sansad "debatt" i studion. Man höll sig från att dra dom värsta klyschorna om Zlatan och mångfalden i skogen. Dom flesta i studion verkade uppriktigt skärrade av resultatet av den senaste veckans debatt. Man kunde nästan ana att dom upplevde en sorgsenhet av att ha blivit "etablisemanget" i många människors ögon.

Underbar inringare till Ring P1



Förutom att mannen som ringer in är jävligt klarsynt så tycker jag dessutom att Thomas Tengby ställer två viktiga frågor. Så här skulle debatten kunnat vara jämt om dom etablerade partierna tog frågan på allvar.

Den första frågan är VAD man ska göra om man ser att det finns problem rörande människor från en viss religion och/eller land?
Man måste våga säga att det inte räcker med att diskutera ämnet. Man måste faktiskt minska invandringen för att ghettofieringen ska minska. Debatt är bra, och det behövs, men man måste våga vara konkret också.

Den andra frågan är skillnaden mellan en vegetarian kontra en muslim när det gäller vilka krav man ska ställa på skolmaten. Man märker att frågan verkligen får inringaren att fundera på skillnaden. Och vad är skillnaden? Egentligen är det ganska stor skillnad om man tänker efter. Vegetarianism bygger på konkreta problem (övergödning, djur som plågas, miljöutsläpp etc) medan motviljan att äta gris beror på en ickekonkret uppfattning om grisen som ett smutsigt djur. Kan det vara så att vegetarianism är en del av den svenska kulturen? Det är nog så!

En vecka med Sverigedemokraterna i media

Ibland skriver jag faktiskt om annat än Sverigedemokraterna. Jag vet att det är svårt att tro, men det är faktiskt sant…

Jag hade verkligen velat skriva lättsamma texter om musik som jag lyssnat på den senaste tiden (med MF DOOM och Ladytron i spetsen). Jag hade gärna skrivit några rader om min feta Michael Haneke-box som jag köpte för 249 pix på Åhléns, men så länge som Sverigedemokraterna behandlas som en rödhårig styvson så måste jag skriva om det. Orättvisorna måste lyftas upp.

Jag tänkte förmedla ett axplock av det som skrivits och sagts om Sverigedemokraterna den senast veckan.

Först ut hade vi ett mordförsök:

Sverigedemokraten Erik Hellsborn utsattes på måndagen för ett attentat. Ute på motorvägen upptäckte han att bultarna till hjulen på hans bil skruvats av.
- Någon ville att jag skulle köra av vägen och skada mig, säger han.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1751617/sd-politiker-utsatt-for-attentat

I en radiodebatt i Sveriges radio fick vi återigen höra den oerhört irrelevanta frågan om Sverigedemokraternas åsikt rörande Judar. Försök nu ta in detta: SD är PROISRAELER!:





Ett stort antal anmälningar om Hets mot folkgrupp har inkommit under veckan med anledning av Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet, bland annat från Mariam Osman Sherifay från Centrum mot rasism-fame:

Hela artikeln innehåller inget annat än hat mot muslimer och invandrare. Jimmie Åkesson angriper judiska och muslimska ritualer som Kosher och Halalslakt Detsamma gäller omskärelse av pojkar, som är en judisk och muslimsk ritual. Idag är det svenska muslimer som SD angriper med hjälp av Aftonbladet och ingen reagerar. Vilken grupp angriper SD imorgon? Hur långt kan Aftonbladet tänka sig att gå? Skulle tidningen publicera en artikel där ”judarna” utpekas som det stora hotet mot vårt land?
http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/19/mariam-om-ab

Maud Olofsson valde att ta debatten med Jimmie Åkesson i SVT: s morgonsoffa och skrev sedan denna surrealistiska debattartikel:

Till dig som funderar på om det kanske ändå inte ligger något i det som SD nu för fram om problemen med religiös och etnisk mångfald – gå ut en stund i den fantastiska svenska skogen och fundera på hur den såg ut utan mångfald av arter, av färger, av djur. Fundera på hur vacker en regnbåge skulle vara med bara en färg, hur spännande det skulle vara om de bara spelade en enda låt på radion eller bara en slags restaurang var tillåten, och då bara med mat som funnits i Sverige sen, säg 1400-talet. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6004365.ab

Hedi Bel Habib gick ut starkt och deklarerade att SD har samer på sin lista över oönskade raser…:

Deras ideologi består därför av ett knippe attityder, där även samerna pekas ut som ett hinder för att förverkliga den renrasiga statsbildningen.http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/22/samerna-star-med-pa-sds-lista-over-oonskade-raser-i-ett-etniskt-rensat-sverige

Veckan avslutas nu ikväll med en ”debatt” i SVT: s Agenda om Sverigedemokraterna, där alla deltagare är rörande överens om att SD är högerextrema nazister:

Får Sverigedemokraterna för mycket uppmärksamhet av medier och politiker? Och vilka erfarenheter ska man dra av den hätska stämningen i Storbritannien, där BBC har släppt in högerextremistiska partiet BNP i finrummet och låter dem vara med i det klassiska politikprogrammet Question Time.
Debatt mellan Mona Sahlin (S), partiledare, vice statsminister Maud Olofsson (C) och Lena Mellin, Aftonbladet och Daniel Poohl, tidningen Expo.

http://svt.se/agenda

Sverigedemokraterna Ungdoms Erik Almqvist kommenterar sändningen här:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/24/svt-bryter-aterigen-mot-de-pressetiska-reglerna

Så ser det alltså ut, vecka in och ut.
Den rödhårige styvsonen ska veta sin plats!

Saturday, October 24, 2009

Verklighetens folk

Jag ser att det kristdemokratiska uttrycket ”Verklighetens folk” sprider sig bland Sverigedemokratiska bloggar.
Det används av människor som jag gillar, men jag kan inte låta bli att tycka att uttrycket är fjantigt och påklistrat.

Jag förstår den politiska laddningen i orden, att man med det uttrycket vill ringa in alla oss ”normala människor” som ser problemen i samhället.
Det är ett uttryck för oss som inte har något gemensamt med elitistiska kultursnobbar eller överbetalda politiker.

Uttrycket känns dock självnedlåtande, som om man anser vara sig en del av en grå obestämd massa. Tvärtom borde man känna sig stolt och våga stå för att man är unik. Uttrycket är ungefär lika löjligt som folk som svarar att dom är allätare när det gäller vilken musik dom lyssnar på, eller som skriver insändare under namn som ”vanlig svensson”.

Av någon anledning så tänker jag på TV4: a när jag hör dom där orden...

Skillnaden mellan att debattera mot Jimmie Åkesson och att debattera mot Anton Abele

Soran Ismail har i ett antal klipp på youtube gjort sig lustig över Moderaten Anton Abele. Det ska Soran ha all heder för (Kurd-pun intended). Anton är en verklighetsfrånvänd innerstads-brat som saknar ALL kunskap om ämnet som rör honom djupast (barnligor och våld!).

I den här videon försöker Soran kritisera Jimmie Åkesson på samma sätt, men då går allt fel! Jimmie Åkesson är nämligen inte alls samma sorts människa som Anton Abele.
Man får tycka att Jimmie är ond om man vill, men till skillnad från Anton är Jimmie smart, HAR argument och KAN tala för sin sak.

Jag vet inte om det är personpåhopp eller dom nämnda argumenten som fått Soran att stänga av kommentarfunktionen till videon. Troligtvis är det i huvudsak personpåhopp (Youtube är inte det bästa stället för långa politiska utläggningar) men argumenten finns där också, tro mig.

Soran gör sig lustig över Jimmies ”lögner”. Den första saken han nämner som en lögn är Jimmies påstående att muslimska män skulle vara överrepresenterade när det gäller våldtäkter. Soran säger att det inte finns någon statistik som skulle stödja det påståendet.

Sanningen är att det visst finns statistik som stödjer det, men statistiken har ett antal år på nacken (1996 var första och sista gången som BRÅ gjorde en undersökning i Sverige som inkluderade brottslingars födsloland).

Jimmies uttalande om att man kan anta att det stämmer att muslimer är överrepresenterade syftar på religion och inget annat. Rent statistiskt så är det fastslaget att män från muslimska länder som Algeriet, Marocko, Libyen, Tunisien och Irak är överrepresenterade när det gäller våldtäkter. Överrepresentation ligger på 4,5.

Enligt BRÅ kan överrepresentationen inte förklaras genom ogynnsam fördelning av ålder, kön, bostadsort och socioekonomisk status.

Statistiken visar ju dock bara brottslingars geografiska ursprung och inte deras religiösa tillhörighet, Man kan alltså inte med säkerhet veta om brottslingar från muslimska länder faktiskt är muslimer. Vi kan förstås anta det, det vore ganska konstigt om majoritet av dom vore kristna eller judar, men man kan ju aldrig så noga veta...

Vidare säger Soran att det inte skulle finnas tio muslimska terroristorganisationer i Sverige som Jimmie skrev i sin debattartikel. Soran hänvisar till Säpo som sägs förneka Jimmies uttalnde.

Här rör det sig dock helt och hållet om ordvalet. Säpo har sagt att det finns ett tiotal militanta muslimska rörelser i Sverige, alla med starka kopplingar till Internationell terrorism.

Man kan leka med ord hur mycket man vill. Faktum kvarstår, dessa rörelser vill ont, och problemet försvinner inte bara för att ordet ”Terroristorganisation” ersätts med ”Militanta muslimska rörelser”.
Men så finns det ju förstås dom som skulle kalla medlemmarna i dessa organisationer för frihetskämpar och motståndsmän också, men det är en annan femma.

Jag ska ge ett tips om hur man debatterar med folk: Möter man enfaldiga korkskallar som Anton Abele, Mona Sahlin eller Maud Olofsson i en debatt så kan det räcka med att man sträcker ut tungan och gör sig lustig över dom. Dom förtjänar inte mer än så.

Om man däremot möter intelligenta, pålästa motståndare som Jimmie Åkesson, Noam Chomsky eller Gudrun Schyman (för att nämna tre ytterligheter) så gäller det att ha argument och att vara påläst.

Anton och Jimmie är helt olika som individer. Det räcker inte att attackera Jimmie som person och säga att han ser ut som en våldtäktsman, eller att han är Sveriges Riksmongo nummer 1.
Om man vill vinna över Jimmie i en debatt så måste man faktiskt göra det där tråkiga jobbet: bemöta argument och avkräva svar på områden där Jimmie kan tänkas sakna svar.
Hårt, men sånt är livet.

Jag har sett SD förlora EN debatt. Det var närmast befriande att se Niklas Wykman från MUF göra ner Erik Almqvist från SD i den debatten eftersom att det visade på att det finns åtminstone EN politiker som förstått att SD är värda att ta på allvar.
Det krävs liksom mer än att hala fram en Hitler-DVD eller göra sig lustig över att någon har en utstående haka för att ge SD på nosen år 2009.

Nej, jag hade inte varit nazist i Tyskland under Hitlers styre

För flera år sedan gjorde jag ett test på Internet. Det var ett test där man undersökte huruvida man hade varit nazist i Hitler-Tyskland eller inte?

Det var ett banalt test, men resultat var entydigt: jag hade INTE varit nazist.

Det är förstås väldigt svårt att sätta sig in i hur det hade varit att leva i 40-talets Tyskland. Hur mottaglig hade man varit för propaganda? Hur hade man hanterat grupptryck och lögner i media?

Min initiala tanke när jag såg resultatet var ett ifrågasättande.
Jag gick länge med skuldkänslor för min ”islamofobi”, för att jag inte svalde allt snack om Bush som djävulen, och mångkulturen som Sveriges frälsning.
Jag brottas fortfarande med dom känslorna: plågar mig själv med ifrågasättanden: ”Mina tankar är fel, dom borde ersättas med ”finare”, ”renare” och ”vänare” diton”.
Självklart hade jag varit nazist!

Jag tillskrev förvisso detta scenario dom flesta från vänstern också.
Jag tänkte på hur mycket vi är barn av vår tid, hur mycket miljö och kultur verkligen påverkar. Det hade varit mer eller mindre omöjligt att behålla ett kritiskt tänkande i en tid utan det medieflöde som vi har i dag.
Hela världens nyheter finns bara ett knapptryck bort.
Riktigt så enkelt var det naturligtvis inte 1936.

Men sedan något år tillbaka har mina tankar svängt angående resultatet på det där testet. Jag har börjat förlika mig med att resultatet kanske var rättvisande? Jag hade nog inte varit nazist trots allt? Aldrig någonsin om jag tänker efter. Inte under några förutsättningar alls faktiskt.

Jag är för känslig för orättvisor, för blödig.
För mycket människokännare för att börja tro på troll och häxor när det finns så mycket verklig ondska i världen.
Jag går inte på medialögner.
Jag lyssnar inte blint på vad folk säger, varken till höger eller vänster.
Jag hade ALDRIG kunnat ha ras som förklaringsmodell.
Jag hade ALDRIG kunnat bli ett judehatande svin.

Det mest troliga scenariot är att jag hade ställt mig utanför galenskapen helt och hållet. Jag hade varit en icke-utagerande Travis Bickle om ni så vill.

Jag hade inte dött i ett läger för min övertygelse heller. Jag hade hållit mig anonym och inte ifrågasatt orättvisorna utåt sett. Troligtvis hade jag gråtit på nätterna och skrivit ner mina tankar i en dagbok väl gömd bakom bokhyllan.
Jag hade varit minst lika feg och konflikträdd som jag är idag. Anonym som en bloggare med en löjlig psedonym.

Sedan slog det mig! Det var naturligtvis så som verkligheten var för dom flesta i Hitler-Tyskland! Dom flesta ville naturligtvis bara vara i fred. Dom ville inte slåss.
Parallellen kan dras till dagens muslimer. Visst är Islam ett hot. Den politiska grenen är minst lika farlig som nazismen. Men Niqab är än så länge ett ovanligt plagg i Sverige. Dom flesta muslimer slarvar med sina fem dagliga böner, köper saker på krita. Dom flesta muslimer hyser inga planer på att döda sitt värdfolk. Majoriteten av Sveriges muslimer vill inte ha Sharia-lagar i Sverige (även om det är oroväckande många som önskar detta).
Dom flesta vill naturligtvis bara vara i fred.

Dom personer som hade legat i farozonen för att bli utagerande nazister i Tyskland under Hitlers styre är människor som blint låter sig styras och domderas.
Människor som följer starka ledare utan att ifrågasätta eller analysera.
Folk som INTE plågar sig själva med skuldkänslor och ifrågasättanden.

Jag snackar om människor som peppar sig själva med politiska brandtal och eggande sånger.
Folk som ingår i grupper där man ryggdunkas, och där alla delar samma övertygelse.
JA-sägare som umgås med andra JA-sägare.
Jag snackar karriäristpolitiker nu. MUF-are och SUS-are.
Dessa chinosbärande nickedockor hade gjort sig bra i rollen som Gauleiters.
Till sin hjälp, med det mer ”handgripliga” hade dom haft dagens våldsextremister: nazister, Islamofascister och AFA-iter.

Jag hade inte varit nazist i Hitler-Tyskland, mitt förakt för dessa grupper hade varit för starkt.

Tuesday, October 20, 2009

Jimmie Åkesson (SD) Vs Fredrik Malm (FP)

Jag kör ingen djuplodande analys den här gången. Debatten får tala för sig själv:

Analys av debatten mellan Maud Olofsson och Jimmie Åkesson

Jimmie Åkesson tog ett fast grepp om Mauds skinkor. Särade dom hela vägen upp. Sedan klampade han in i arslet med leriga gummistövlar, satte sig därinne och kastade snickerspapper och toarullar över hela golvet. Sprayade "Jimmie was here" på väggarna och vandaliserade mer än NUG på en Konstfacksfylla. Sedan klev han ut.
Men han lät arslet vara öppet bara för att visa för omvärlden hur jävla rumpknullad hon hade blivit!

Del 1:


Del 2:


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5985311.ab

Pressmeddelande från Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har ordet:

Pressmeddelande från Sverigedemokraterna

Med anledning av att den debattartikel om islamisering, som Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson under gårdagen fick publicerad i Aftonbladet, av ett samstämmigt etablissemang, har dömts ut som helt baserad på lögner, fördomar och allmän illvilja, publicerar partiet här några av de källor som legat till grund för artikelns innehåll.
Slutsatsen, som partiet menar att man kan dra av nedanstående källförteckning, är att om Jimmie Åkessons artikel skall kunna definieras som lögnaktig och hetsande, så måste detta också innebära att svensk och utländsk media vid upprepade tillfällen har fört fram enskilda fall av lögner och hets, men om dessa medier talar sanning, då är också påståendena i Åkessons artikel sanna.
Beträffande artikeln vill Sverigedemokraterna också informera om att rubriken, som av Aftonbladet framställdes som ett citat, som flitigt citerats av andra medier och till och med varit föremål för en polisanmälan, var helt påhittad av Aftonbladet själva. Partiet kontaktade under gårdagen av Aftonbladet för att kräva en rättelse, då man ansåg att rubriken framställde artikelns innehåll på ett felaktigt sätt och gav sken av att Åkesson vände sig emot enskilda muslimer snarare än islam som religion och ideologi. Tidningen vägrade dock att rätta till sitt misstag.
Urval av källor till stöd för artikelns olika påståenden:
En relativt stor andel av Europas muslimer hyser fundamentalistiska uppfattningar:
Den tyska ”Verlockender Fundamentalismus. Türkische Jugendliche in Deutschland” (Wilhelm Heitmeyer, Joachim Müller, Helmut Schröder) från 1997, visade att attityderna bland de turkiska andragenerationsinvandrarna i Tyskland såg ut enligt följande:

- 49% ansåg sig vilja leva efter Koranen (följa gudomliga befallningar) och motsätta sig alla former av moderniserad Islam (reformation)
- 65% var övertygade om sharia-lagens överlägsenhet jämförd med annan lagstiftning
- 50 % ansåg sig aldrig komma att anpassas till sättet att leva i väst utan hellre styras av Islam
- 56 % ansåg alla andra religioner än Islam vara falska (omöjliga att anpassa sig till) och tillskyndarna otrogna
- 36 % kunde tänka sig att utöva våld mot otrogna om det var till fördel för Islam
- 23% ansåg det vara rätt att döda den som motarbetade Islam
- 30% ansåg att författaren Salman Rushdie skulle avrättas för att ha smädat islam

En undersökning gjord av institutet, Foqus Ethno marketing, i december 2004, visade att var tredje muslim i Holland ville införa Sharialagar i landet.
ICM-undersökning, Storbritannien, 2006 visade på en muslimsk radikalisering och att bland annat att 40% av Storbritanniens muslimer vill att Sharialagar skall införas i landet samt att ca var femte tillfrågad uppgav sig sympatisera med ”känslorna och motiven” hos de självmordsbombare som 2005 dödade 52 britter i en tunnelbaneattack.
En undersökning utförd av institutet, Lansdowne Market Research, 2006, Irland, visade att 36% av de irländska muslimerna ville att sharialagar skulle införas på Irland. Bland de unga muslimerna var det hela 57% som ansåg att Irland borde bli en muslimsk stat. 19% av de tillfrågade sade sig respektera Al-Qaida och Osama bin Ladin.

Radikaliseringsprocess bland muslimer i Sverige:

Oss veterligen finns inga stora attitydundersökningar liknande de ovan anförda beträffande svenska förhållanden. Flera indikationer på en pågående radikalisering har dock framkommit de senaste åren:

Svenska Dagbladet uppger 2004-05-24 att företrädare för Södermalmsmosken i Stockholm, vid inofficiella samtal, uppgivit att de upplever ett växande problem med fundamentalism bland unga muslimer i Stockholm och att det börjat dyka upp grupper som stöder talibanerna i Afghanistan.
När den ledande socialdemokraten, Nalin Pekgul, i november 2005, tillkännagav att hon bestämt sig för att lämna Tensta uppgav hon den ökade radikalisering bland muslimerna, främst de unga, som ett av huvudskälen.
Sydsvenska Dagbladets artikelserie ”Haram inom islam” från februari 2006 gav flera exempel på radikalisering bland unga muslimer.
Även Uppdrag gransknings program om islam och integrationen från 2006 gav flera allvarliga exempel på fundamentalism bland unga muslimer i Sverige.
Kravallerna i Rosengård i december 2008, då muslimska ungdomar, under stridsropet Allah Akbar!, angrep polisen i syfte att bevara sin källarmoské, borde också kunna betraktas som en i raden av indikationer på en ökad radikalisering.
I januari 2009 presenterades rapporten ”Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö”. Rapporten som utförts av ,Centrum för Asymmetriska Hot och Terrorismstudier (CATS), visade på en pågående radikalisering bland Malmös muslimer.

Konstnärer i Sverige under dödshot:

Sveriges Radio meddelade i september 2007 att den svenske konstnären Lars Vilks tilldelats polisbeskydd efter att ha fått motta mängder av dödshot och efter att en fundamentalistisk muslimsk grupp satt ett pris på hans huvud på grund av att han ritat en karikatyrteckning av profeten Muhammed.
I februari 2005 valde Världskulturmuseet i Göteborg att plocka ned/cencurera ett verk av konstnärinnan Louiza Darabi. Verket hade upprört svenska muslimer eftersom det skildrade en sexakt och en vers ur koranen i samma bild. Orsaken till att verket plockats bort var att museet och konstnärinnan hotats.
Ett tiotal muslimska terrororganisationer etablerade i Sverige:
Sydsvenska Dagbladet rapporterade 2001-09-18 att Svenska Säpo skulle överföra information om militanta islamiströrelser i Sverige till sina amerikanska kollegor. I artikeln sägs det att: ”Säpos terroristrotel såg under 1990-talet hur ett tiotal militanta muslimska rörelser – alla med stark koppling till internationell terrorism – etablerade sig i Sverige.” . Som exempel på dessa grupper nämns bland annat: Hizbollah, GIA, Al-Gamaa al-Islamiya, Al-Jihad, den egyptiska grenen av Islamiska Jihad.

Ledande muslimska företrädare har framfört krav på införandet av sharialagar i Sverige:

Enligt Dagens Nyheter 2006-04-27 hade Mahmoud Aldebe, ordförande för Sveriges muslimska förbund med ca 70 000 medlemmar sänt ut ett brev till samtliga riksdagspartier där han krävde införandet av sharialagar på det familjerättsliga området i Sverige samt en rad andra åtgärder för att förändra det svenska samhället i islamistisk riktning. Trots vissa protester från andra muslimer har Aldebe kunnat sitta kvar som ordförande och fortsätta samarbeta med andra muslimska organisationer i Sverige. Nu ämnar han kandidera till riksdagen för centerpartiet.

Svenska landsting använder skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar:

Tidigare i år meddelade Sveriges kommuner och landsting, SKL, att man fattat beslut om att rekommendera att alla landsting ska erbjuda omskärelse av pojkar, även om det inte är medicinskt motiverat. I pressmeddelandet sades det också att 10 landsting idag erbjuder sådan omskärelse.

Flest våldtäkter i Europa:

I en artikel med rubriken ”Flest våldtäkter i Sverige” rapporterade Dagens Nyheter 2009-04-27 att ett europeiskt forskarteam under ledning av professor, Liz Kelly från Metropolitan University i London, kunnat konstatera att Sverige hade högst antal anmälda våldtäkter av samtliga europeiska länder. Antalet våldtäkter i Sverige var 46 st per 100 000 invånare, vilket t ex är dubbelt så mycket som England och nästan 20 ggr så mycket som i flera östeuropeiska länder.

Överrepresentation bland män från muslimska länder:

I Brottsförebyggande Rådets rapport ”Invandrare och invandrares barns brottslighet 1996:2″ framgår det att invandrare är överrepresenterade med 4,5 ggr jämfört med svenskar beträffande brottskategorin våldtäkt. Störst överrepresentation har invandrare från de muslimska länderna Algeriet, Marocko, Libyen, Tunisien och Irak.
Brå tittade på socioekonomiska faktorer som en förklaring till överrepresentationen men kom fram till att detta inte förändrade bilden i någon avgörandeutsträckning.
I rapporten skrev Brå att det kan ”konstateras att invandrarnas överrepresentation inte beror på ogynnsam fördelning av ålder, kön, bostadsort och socioekonomisk status.”
I Brå-rapporten ”Brottslighet födda i Sverige och utlandet 2005:17″ framgår det att situationen inte förändrats nämnvärt sedan den förra rapporten gjordes. Den totala överrepresentation, liksom överrepresentation beträffande brottskategorin våldtäkt är ungefär densamma för invandrarkollektivet som helhet. I denna rapport redovisas inte våldtäktsmännens ursprungsland på samma sätt som i den förra rapporten. Det konstateras dock att personer från Nordafrika har den totalt sett högsta överrepresentationen beträffande samtliga brott varför det är rimligt att anta att det även denna gång är män från muslimska länder som har den största överrepresentationen också beträffande våldtäkt.
Det generella mönstret tycks vara detsamma även i andra länder. Den norska tidningen Aftenposten rapporterade 2005-09-01 att utomeuropeiska män låg bakom två tredjedelar av de anmälda våldtäkterna i Oslo, trots att de bara utgör 14% av befolkningen.
I Dagens Nyheter 2000-02-11 intervjuades en grupp invandrarungdomar med bakgrund i Mellanöstern angående en gruppvåldtäkt i Rissne några veckor tidigare. Svaren som framkom visar att det bland invandrare meddenna bakgrund, som i de flesta fall också är muslimsk,finns attityder som skulle kunna utgöra en förklaring till överrepresentationen. Hur utbredda dessa attityder är, finns det dock, oss veterligen, ingen statistik på. Nedan följer ett citat från artikeln:
”…det är inte lika fel att våldta en svensk tjej som att våldta en arabisk tjej, säger Hamid. Den svenska tjejen får ju massor av hjälp efteråt, och hon har nog redan knullat. Men arabtjejen får problem med sin familj. För henne är det en stor skam att bli våldtagen. Det är viktigt att hon har kvar oskulden när hon gifter sig. [...] Det var ingen tillfällighet att det var en svenska som skändades i Rissne – det framgår tydligt av samtalet med Ali, Hamid, Abdallah och Richard. Alla fyra ser i någon mening ner på svenska flickor och hävdar att denna inställning är vanlig bland unga män med föräldrar som har invandrat till Sverige. [...] Det är alldeles för lätt att få en svensk hora… tjej, menar jag, säger Hamid och ler generat över sitt ordval. [...] Många invandrarkillar är ju med svenska tjejer när de är tonåringar. Men sen när de ska gifta sig tar de en riktig kvinna från sin egen kultur som inte har varit med någon kille. Så ska jag göra. Jag har inte så mycket respekt för svenska tjejer. Man kan säga att de blir sönderknullade.”

Separata badtider för män och kvinnor

I bland annat en artikel i Svenska Dagbladet 2008-02-28 framgår det att separata badtider för män och kvinnor blir allt vanligare i Sverige. I artikeln framgår det också att denna utveckling har en koppling till islams krav om att en kvinna inte får visa sin kropp för någon man hon inte är gift med.

Utredning av införandet av könssegregerad simundervisning i skolan

I Sydsvenska Dagbladet 2008-04-08 kunde man läsa att Malmös styrande politiker överväger att tillsätta en utredning om att införa könssegregerad simundervisning i skolan eftersom många muslimska föräldrar tycker det är syndigt att pojkar och flickor simmar tillsammans och därför förbjuder sina barn att delta. Attityden bland de muslimska föräldrarna har resulterat i en kraftigt försämrad simkunnighet bland barnen i invandrartäta stadsdelar.

Förskolor slutar servera fläskkött

I Sydsvenska Dagbladet 2007-03-31 kunde man läsa att flera av kommunens förskolor nu slutar att servera fläskkött till barnen. Orsaken är att det blir för dyrt att köpa in både fläskkött till de icke muslimska barnen och nötkött till de muslimska…

Nya skollov för att fira avslutningen på Ramadan

I en artikel i Dagens Nyheter 2004-06-10 framgick det att Sigtuna och Huddinge kommun fattat beslut om att införa ett nytt skollov för att fira Eid al fitr, avslutningen på Ramadan. I artikeln sägs det också att flera kommuner och stadsdelar överväger att följa exemplet eller redan har infört liknande lösningar.

Muslimsk majoritet i Malmö inom några decennier:

I en artikel i Financial Times 2008-01-18 kan man läsa följande:
”Malmö (population 278,000) is now one-quarter Muslim. And that proportion is rising rapidly due to continuing immigration and differential birth rates. Officials accept that most of the inhabitants will be of non-Swedish origin within a decade, and that a Muslim majority could follow soon after that. Like more obvious multi-ethnic places such as Birmingham and Rotterdam, Malmö would be a ”majority minority” city.”

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5984647.ab

Monday, October 19, 2009

När verkligheten kommer ikapp

Jan Helin knäpper händerna bakom huvudet och firar av ett leende. Han känner sig nöjd med sitt dagsverke. Det är lite upphetsande kan man tänka sig? Min gissning är att han känner sig som en fjortis som nyss lagt upp bröstbilder på snyggast.nu.
Besökssiffrorna skjuter i höjden, alla blickar vänds mot honom och hans tidning.

Det där partiet med ett väljarstöd på 4-5 % har blivit en lyckosam följetong i Aftonbladet.
Sida upp och sida ner med hiss och diss. Bad cop, good cop med Ronnie Sandahl, Lena Sundström, Johanne Hildebrandt och Jan Guillou.

Projektet har blivit mångt mer ekonomiskt givande än vad den där uteblivna reklamkampanjen någonsin hade blivit (för båda parter).

Kanske har projektet gett mer bling bling i kassan än Anna Anka-artiklar och videoklipp från en Ding-ding värld tillsammans?
Det har kanske inte gett lika mycket Ka-ching som plustjänster och Kanal 5-producerade nyheter färdigpaketerade av Dan Panas, men ändå, närapå.

Men den politiska vinningen då? Jan vill ju knappast att Sverigedemokraterna ska gå framåt i valet 2010.
Hur går det med det projektet?

Det går rent åt helvete naturligtvis. Läsarna chockas inte av Jimmie Åkessons budskap: tvärtom, 90 % av kommentarerna stödjer Jimmies ”rasistiska” utspel.
Läsarna upplever det som befriande. Det är skönt att någon säger det som man själv blir offentligt hudflängd om man vågar uttrycka.

”Men ni kan väl se att dom är rasister!!!” Det är nästan så man hör orden uttalas när man tänker på dom. Med gråten i halsen liksom.

Nästan ingen reagerar på det desperata skriket.
Dom flesta känner sig bara jävligt trötta och blasé när dom tänker på hur mycket skit man ska behöva stå ut med innan tålamodet tryter.

Okej, vi kör på en dag till! Kom igen nu, arbeta upp lite humanism och förståelse i dag också!

Så man kör lite mantran för sig själv för att inte tappa hoppet: ”Det kan inte vara lätt att komma hit från krig och elände!” ”Var inte så jävla sentimental, det var inte bättre förr!” ”kriminaliteten har INTE gått upp” ”Det blir säkert bättre när sossarna kommer till makten igen…”

Och folk går igenom den där processen hela tiden. Varje dag!
Ambitionen är berömvärd, eftersträvansvärd till viss del. Och FRUKTANSVÄRT jävla naiv.

Men så spricker det tillslut. För det var väl aldrig så vi lärde oss? Det var väl inte meningen att vår solidaritet skulle få oss att springa med kutad rygg?

Det har ju börjat likna krigets vanvett nu.
I natt brann bilar i förorten som jag en gång i tiden kallade mitt hem.
Snart når verkligheten hela vägen in till innerstaden.

Eller faktiskt, till viss del har den redan nått dit.
Kolla bara på hur vissa journalister och kändisar ständigt balanserar på den där tunna gränsen av vad som är okej att säga i ett öppet och fritt samhälle som Sverige.

Snart slår det över. Snart säger någon något omlämpligt som ”vi borde kanske minska invandringen något”. Sedan slår det över totalt. Jag nämner inga, men ni vet säkert några av dom namn som jag tänker på.

Röster som försvarar SD i någon slags yttrandefrihetsprincip växer sig starkare hela tiden.
Det är ganska tydligt vilken lapp dom kommer att lägga i valurnan.
Officiellt socialdemokratiska och vänsterpartistiska då, men inofficiellt… Tja ni vet.

Det är som en jävla tryckkokare. Kan ni se hur locket dallrar av den pressande ångan?

Hur kunde allt gå så fel? Var tappade vi folket?
Frågorna plågar Jan, men glädjen över läsarantalet och reklamintäkterna gör att tanken snart slås bort.
Men ändå, hur gick det till?

Ett stockkonservativt parti. Ett parti som står för en gammalmodig, kristen värdegrund.
Ett parti som talar om HÅRDARE straff (som om dom mest kriminella länderna i världen inte redan har prövat det konceptet).
Ett parti som har Islam som förklaringsmodell trots att det bara är ETT uttryck bland TUSEN i efterblivna kulturer där synen på kvinnan, mannen, homosexuella etc. tillhör medeltiden.

Det är galet! Men vad väntade sig dom andra partierna egentligen? 4-5 % av Sveriges befolkning är till och med beredda att köpa löjliga Bullerbynparalleller för att rädda vårt land. Dom andra partierna har kategoriskt vägrat att lyfta upp den ENDA viktiga frågan trots att dom haft chansen i så många år.

Tänka sig, hela vägen fram till år 2010 fick det galna projektet pågå utan att någon vuxen kom och lade sig i!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5978661.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5978661.ab

Saturday, October 17, 2009

Judehat år 2009

Jag fastnade på Flashback i dag. Jag har inte läst en enda normal tidning på hela dagen. Det är egentligen lika illa som att bara läsa Aftonbladet.
Det finns en del otäcka saker där och jag tycker faanimej att det växer sig starkare för varje dag: judehatet.
En diskussion om integrationsproblemen i Leicester och Aktuellts lögn om den samma (som jag skrev om för någon post sedan) kom plötsligt att handla om judar och deras planer på att bygga det mångkulturella samhället.

Jag vet att Flashback inte är verkligheten, men många unga människor är inne där och läser. Dom lockas till bloggar och forum av människor som förläst sig på ALLT som finns att läsa inom judehatslitteraturen. Tegelstenar till böcker.
Dom här människorna är inte som konspirationsteoretiker som hänvisar till obskyra internetsidor skrivna av andra dårar. Nej, det här är människor som kan sin historia och som vet EXAKT hur dom ska använda den kunskapen för att få fram sina judehatande poänger.

Det är farliga människor, för dom framställer sig som intellektuella och lärda, och ja, i någon mening är dom faktiskt det. Dom är lärda på samma sätt som en Imam, eller nån förläst vänsterdåre i stil med Jan Myrdal.

Dom skulle till och med kunna åka till ett land, bo där ett halvår, och sedan avge en rapport som inte stämmer ett jävla skit med verkligheten. Ändå så kommer den där rapporten vara hysteriskt jävla genomarbetad och ”sann”. Den kommer vara försedd med tusentals faktarutor och hänvisningar till historiska texter.

Jag snackar om snubbar med Dante på avataren nu. Jag snackar om snubbar som hänvisar till Horatius och Heidenstam med en axelryckning.

Kommer man med kritik för att judefrågan är off-topic så får man till svar: ”är du jude eller halvjude?”.

Frågan är för mig obegriplig. Pratar vi om mellanösterns enda demokrati nu? Det där landet som bygger hela sin existens på debatt? Är det vi pratar om? Landet där krigsivrarna och fredsivrarna sitter sida vid sida och DISKUTERAR? Mellanösterns kattungar om ni så vill, är det verkligen där vi har våra största fiender?

Om det är dom som vi pratar om så är jag gärna HELJUDE. Jag kan konvertera här och nu på studs (och inte bara för skämtens skull).

Själv kan jag inte hänvisa till några historiska texter, dom intresserar mig inte.
Jag är inte lärd på det där hjärntvättade sättet som en Imam eller judehatare.
Jag har inga haditer eller revisionistiska historiker att rätta mig till.
Jag är realist. Jag lyssnar på reson och sunt förnuft och jag VET att jag har mycket mer gemensamt med Jonathan Unge och Larry David än vad jag någonsin kommer ha gemensamt med dessa människor.

Jag säger som David Letterman sa i en diskussion med Bill O'Reilly
"I'm not smart enough to battle you point to point but I have a feeling..I have a feeling about 60 percent of what you say is crap"

Tilägg: Nu har tråden på Flashback dessutom utvecklats vidare till att handla om rasblandning… Ja, jag säger då det.

Leif Karlsson aka Abd al Haqq Kielan

Med len stämma, vitt skägg och vinröd kalott på huvudet brukar Leif smeka fram ord som ”Islamofobi” och ”diskriminering” i diverse TV- och radiodebatter.
Ni vet säkert vem han är. Man tänker alltid ”hmm, fick dom inte tag på en riktig arab den här gången heller?” varje gång man ser hans nuna i TV.

Det är någonting med hans röst, man blir alltid sådär lugnt skön och avslappnad när man hör honom säga saker i stil med:

”Jag förstår inte Sverige och dess lagar. Det är okej att homosexuella gifter sig men det är inte tillåtet att ha fyra fruar. Jag har synnerligen svårt att förstå homoäktenskap”

”Enligt Mose nedärvda lag är det dödsstraff genom stening (för äktenskapsbrott) för båda könen men det ska vara fyra vittnen som har sett allt och då är det verkligen alla detaljer man menar. De hårda straffen visar hur allvarligt vi muslimer ser på detta, men det är som sagt svårt att bevisa något med de villkor som finns i lagen”

”Det är tveksamt om kvinnor bör ha rätt till ett eget socialt liv utanför hemmet. Om kvinnan vill besöka muslimska väninnor går det bra, men om mannen säger nej, så är det nej”

Man känner sig ungefär lika lugnt skön och avslappnad som han själv måste ha känt sig när han rökte hash i Marocco på 70-talet.

Leffe Kielan jobbar även en del med saxen. Nobelmuseet har just nu en utställning om Yttrandefrihet. En av dom filmer som visas på utställningen är Ayaan Hirsi Alis film ”Submission”. En film som handlar om kvinnoförtryck och våld inom Islam. Leif, som var specialinbjuden som smakråd klippte helt sonika bort dom delar han ogillade i filmen.

Glömde jag skriva att han brinner för demokratifrågor och yttrandefrihet?

http://www.paraplyprojektet.se/nyheter/mannens-mark-eller-husets-harskarinna/

Friday, October 16, 2009

SVT vs verkligheten

Häromdagen hade Aktuellt ett inslag om hur bra den mångkulturella staden Leicester är. Ett rent hyllningsreportage utan tillstymelse till granskning eller ifrågasättande från journalistens sida.

Det sades bland annat att staden hade undgått många av dom problem som andra invandrartäta städer i England hade drabbats av.
Bland förklaringarna till framgången listades saker som att staden har ett mångkulturellt råd och att man tidigt valde att satsa på en mångkulturell profil.

Det var det där gamla vanliga reportaget om hur bra integrationen fungerar i andra länder jämfört med hur det fungerar i dåliga, dåliga Sverige.
Vi har sett det förr. Oftast är det städer som gör mirkael för Somalier som reportagen avhandlar. Inte sällan ligger dessa städer i England, Kanada eller USA.

Nu var det alltså Leicester tur att hyllas.

Några invandrare som tidigare hade bott i Sverige berättade i reportaget hur smidigt allt fungerade i England jämfört med det stelbenta systemet som vi har i Sverige.
I Leicester var det lätt att få jobb och man möttes inte av fördömande blickar.

Hur arbetslösheten i Leicester ser ut vet jag inget om, men så här ser i alla fall brottsstatistiken ut:

Brott per 1000 invånare:
Leicester:
Robbery--------------------3.24
Theft of a motor vehicle----3.62
Theft from a motor vehicle--11.55
Sexual offences-------------2.56
Violence against a person---39.13
Burglary---------------------8.01

Nationell nivå:
Robbery---------------------1.85
Theft of a motor vehicle-----4.04
Theft from a motor vehicle---9.56
Sexual offences--------------1.17
Violence against a person----19.97
Burglary----------------------5.67

http://www.findaproperty.com/crimefacts.aspx?edid=00&salerent=0&areaid=1961

Tillägg: Jag var lat som inte tog fram statistiken för arbetslöshet direkt. Men så här ser det alltså ut: Arbetslösheten i Leicester är 11,3 % vilket ska jämföras 5,6% på den nationella nivån.

Man kan verkligen undra på vilket sätt Leicester var ett föredömme enligt redaktionen på Aktuellt?

https://www.nomisweb.co.uk/reports/lmp/la/2038431985/report.aspx#tabempunemp

Thursday, October 15, 2009

Ignorance is bliss!

Det har varit tyst från mig några dagar nu. Det beror på att den politiska debatten i huvudsak har rört ämnena Dawit Isaak och FRA. Det är två ämnen som jag inte vet ett jävla skit om. Lägger man till Lissabonfördraget så har man en treklöver av total ointressanta ämnen som inte rör mig i ryggen.

Jag skulle ju kunna göra det lätt för mig och ha en åsikt utan att veta ett jävla skit om ämnena. Jag vet att det är så folk brukar göra, men det ligger inte för mig att chansa.

Folk tycker att det är fel att Dawit Isaak sitter fängslad men dom flesta kan troligtvis inte redogöra för en enda politisk ståndpunkt som mannen har.

Var står han politiskt? Vad är hans visioner?
Var står Eritreas diktator, Isaias Afewerki, politiskt (ja förutom att han är för diktatur då)?
Någon som vet?
Själv har jag ingen jävla aning, och den okunskapen delar jag med 99 % av Sveriges befolkning.

Ändå påstår folk att dom har en aning. Dom sätter upp banderoller på fotbollsmatcher och engagerar sig.

Mitt icke-engagemang bygger visserligen på fördomar, men eftersom att till och med experter har svårt att hålla reda på alla politiska grupperingar i Afrika så känns det hopplöst att som lekman bilda sig en uppfattning i frågan.

Det sägs att Dawit är en demokratiförespråkare. Det innebär exakt vad?
Det är väl inte som dom där ”demokratiförespråkande” Somalierna som skickade pengar till en ”icke-terroristisk” organisation hoppas jag?

Man har sett det här så många gånger tidigare att man slutat tro på orden.
Alla dessa män med ideal och visioner.
Det är alltid samma utopiska fantasier som målas upp. Ett halvår senare har drömmarna resulterat i landsflykt, massmord och en ny diktator. Ett halvår efter det en amerikansk invasion och ÄNNU EN NY diktator…

Är jag cynisk och orättvis? Det är jag alldeles säkert. Ni får gärna lära mig mer om konflikten i Eritrea och vad dom båda sidorna står för. Jag försökte lära mig själv, men Wikipedia innehöll för lite information för att få en tillräckligt bra bild av situationen.

När det gäller FRA så är det hela väldigt enkelt, och jag reciterar Jim Carrey nu ”Stop breaking the law!”
Herregud, hur svårt kan det vara?
Är det verkligen ett problem att mejl- och mobiltrafiken övervakas? Det är ju bara bra om skurkar och terrorister åker fast.
Dessutom kan man ju fråga sig om staten verkligen är det stora problemet när det gäller den personliga integriteten på Internet?
Är det staten som förser våra datorer med trojaner? Är det staten som attackerar Gmail och Hotmail vilket resulterar i att tiotusentals mejllösenord sprids på Internet? Är det staten som skickar spam? Är det staten som skimmar kreditkort och som skickar virus genom gratulationskort? Är det staten som publicerar adressuppgifter på meningsmotståndare till höger och vänster?

När det gäller Lissabonföredraget så är det inget mer än ett ord för mig. Jag vet dock att jag borde vara emot det. Det har något med EU att göra. Det är något sånt där, vad heter det, överstatligt förmynderi. Det är typ något beslut som fattats ovanför folks huvuden.
Jepp, så är det!

Ignorance is bliss och jag skäms inte ens, för jag vet att jag trots all min okunskap vet mer om dessa ämnen än 90 % av Sveriges befolkning.

http://www.svd.se/sportspel/nyheter/artikel_3660199.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3658879.svd

Sunday, October 11, 2009

Anton Abele

När Anton slog igenom med sin Antivåldskampanj (marknadsförd av sin far på företaget O2) så var han minderårig. Min inställning då var ungefär ”detta är löjligt, men jag låter honom hållas, han är ju trots allt ung och naiv”.

Nu är Anton över 18 år och har inlett sitt arbete för att nå riksdagen med Moderaterna...

Det finns bara en sak som är värre än innerstadsvänstern, och det är innerstadshögern: dessa människor har total avsaknad av perspektiv och analytisk förmåga.
Att sitta i föräldrarnas designersoffa med en laptop, eget domännamn och förfasas över ungdomsbrottsligheten är att befinna sig VÄÄLDIGT långt från verkligheten.

Anton twittrade nyligen att han hade besökt Tensta och att han hade slagits över den ”kultur och sportanda” som ungdomarna i centrum besatte.

Say what! Är du på riktigt Anton?
Det låter som om du var på safari eller nått. Man kan inte avlägga rapporter på det sättet.
Ingen av dom du tror dig tala för lyssnar. Ingen bryr sig.
Vi tycker bara att du är rolig. Lillgammal. Amerikansk. En ung Carl Bildt utan kunskap och karisma om du så vill.

Skratta här:

Seriestart för "Fallet" i SVT

Jag är en sucker för svenska dramaproduktioner. Om det dessutom är verklighetsbaserade draman så går jag igång rejält. I första avsnittet av Fallet fick vi se historien om Hagamannen. Hiskerligt så det förslår.
Detta kommer jag självfallet fortsätta följa.

SVT knäcker ju för övrigt allt motstånd när det gäller drama. Veckorna innan detta har det varit "Mannen under trappan" som gällt på Söndagar, och nu är det alltså "Fallet".

Obama och fredspriset

70 % av Svenska dagbladets läsare tycker att det var fel att Barack Obama fick Nobels fredspris. Resultatet är något liknande på Aftonbladets läsaromröstning.
Alla tycks vara mer eller mindre överens om att det var fel att ge ”the do nothing-President” priset. För han har ju verkligen presterat JACK SQUAT hittills!

Det är inte ens en höger/vänsterfråga: Alla, oavsett politiskt hemvist är rörande överens om att utnämningen är fel.

Dom enda som gläds är dom som är så PK-skadade att dom tror att det räcker med fina JFK-inspirerade tal och en mörk hudfärg för att vara en värdig vinnare.
Vi snackar Babel-världens största stolpskott här: folk i Kurdo Baksis kaliber.

Men visst, det finns MÖJLIGTVIS en större hoppfullhet med Obama vid rodret än när Bush satt där. Kanske kan han ha en positiv påverkan på den sorgligt bortglömda kontinenten Afrika (ni vet den där landmassan som ligger nedanför Spanien).
Kanske kan hans muslimska namn vara en dörröppnare hos religiösa bigotter.

Men ändå, vi snackar fortsatt om saker som vi ännu inte sett prov på.
Ännu pågår dom olösbara konflikterna som Obama likt en Messias skulle lösa.

Obama kommer troligtvis aldrig kunna leva upp till priset, och ska man välja pristagare för att väcka opinion snarare än för vad personen i fråga verkligen har gjort så hade jag hellre sett att priset hade gått till Neda.



http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3629091.svd

Bloggen Röda Malmö censurerar mina kommentarer

Från och med nu tänker jag skriva varje gång som jag censureras på andras bloggar. Det är faan inte roligt att lägga tid på kommentarer bara för att upptäcka att dom tagits bort. Varför liksom? Varför räds vissa debatten?
Jag har tagit bort EN kommentar sedan jag startade blogga, och då rörde det sig om ett dödshot (inte mot mig, utan mot Mohamed Omar, en person som jag själv hatar innerligt).
Jag har kallats mupp, högerextrem, idiot etc. Ibland bemödar jag inte besvara påhoppen, men jag låter dom alltid stå kvar.

Glädjen över dom släppta Pakistansvenskarna är obehaglig

När Ghezali, Awad och Benaouda beviljades hemresa så fick man se en del obehagliga glädjeyttringar från människor med Stalin på avataren (för att snacka Internetspråk).

Man skulle kunna dra paralleller till en misstänkt pedofil.
Tänk er en man som tidigare har förhörts om sina förehavanden när det gäller sitt snokande runt dagis och skolor.

Man har aldrig kunnat föra något i bevisning, men man har en ganska bra bild av att det verkligen rör sig om en ”ful gubbe”.
Flera elever har gett ett samstämmigt vittnesmål, tror sig sett honom stå vid gungorna med högerhanden frenetiskt skakande i byxorna.

Tänk er sedan att denna man registrerar ett medlemskap på en ungdomssajt och försöker fiska kontakter, försöker få till möten med barn.

Innan mannen hinner begå brott så spärras hans konto, polisen stoppar ett planerat möte.
Mannen säger att han bara vill bjuda barnen på godis och gå på bio.
Han släpps.

Detta är samma situation. Vi vet inte vad Ghezali, Awad, Benaouda och dom andra gjorde i dom olagliga delarna av Pakistan men vi har en god bild av ett det inte var för den fina naturen som dom åkte dit.
Vi vet det på samma sätt som vi vet att en gubbe i 60-årsåldern inte hänger vid förskolor för att han diggar arkitekturen.

Vi vet att man måste släppa människor när dom inte begått några brott.
Och vi är JÄVLIGT tacksamma över att planerna gick i stöpet.
Att vi slapp hitta någon tjej med trasigt underliv i skogen, eller en söndersprängd kropp i Islamabad.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3634971.svd

Friday, October 9, 2009

Västvärldens Burka

Sapere aude -ha mod att göra bruk av ditt eget förstånd utan någon annans inverkan.

Vad håller kvar kvinnan på mattan i vårt moderna samhälle?
Frågan ställs av den (manlige) läraren till sina (kvinnliga) elever i TV-serien Glappet.
Svaret uteblir då självdiagnos är svårt, så han besvarar frågan själv: UTSEENDE.
Utseendet är svaret. Hetsen.
Att aldrig vara tillräcklig bra.
Det självklara i att kvinnor MÅSTE förbättra sitt yttre varje dag för att duga. Inför sig själva och inför omvärlden.
Brösten. Magen. Låren.
Celluliter. Håret som växer på benen och fittan.
Och sminket, glöm för allt i världen inte sminket!

Vad gör den pressen med en människa?
Vad händer när man har dom kraven på sig hela livet, från vaggan till graven?

Det påverkar naturligtvis ALLT.

Men ändå, det fanns hopp förr. Det fanns förväntningar på en revolution, och omkullkastning av slitna könsmallar.
Det fanns en tro på att saker kunde bli bättre. Att orättvisorna sakta skulle suddas ut.

I mångt och mycket är Christina Herrströms manus till Glappet ett feministiskt manifest.
En slags ursprunglig feministisk idé om vikten av att ta plats och kräva att få sin röst hörd.

Det handlar inte om den där kidnappade och våldtagna varianten av feminism som gett oss företeelser som ”bitchar” och kortkorta kjolar som INTE får ifrågasättas trots att dom framställer bärarna som prostituerade.
Korrektion: ingen prostituerad skulle få för sig att klä sig så utmanande som många av Stockholms kvinnor gör i dag, det skulle skrämma bort kunderna.

Är det okej att gråta en skvätt över den situationen utan att kallas gubbslem?

Klart att århundraden av sjuka ideal med snörda liv och gigantiska Hollywood-plastbröst har förvrängt perspektiven. Klart att det inte är kvar något av det ursprungliga eller genuina.

Men jag vill ändå inte sluta tro, det finns trots allt saker som är hoppfulla även i dag.

Men ändå, jag blir vemodig när jag tänker på hur mycket sämre det mesta har blivit bara sedan 1997. Nittiotalet innebar en Rennessans för upplystheten och diskbänksrealismen.
Minns ni omvälvningen?
Kanske var ni inte födda?
Eller valde ni kanske att blunda medan det skedde?

När kommer tiden då man ser igenom allt det där ytliga igen?
När kommer tiden då man ser till människors inre istället för den där spacklade lögnen?
När tar kvinnor samma plats som männen?
När bryter dom sig loss från sina bojor?

Jag vet att det är populärt just nu att spotta på det förgångna. Att slå ner på 68-vänsterns flumideal, men jag tänker inte sålla mig dit i detta fall.
Trots traumatiserande barnböcker där den skäggige pappan stoppade in ”kissen” i mammas ”murra”, så fanns det trots allt tankar som var bra, som är värda att lyfta fram i dag.

Alla har det inom sig: Alla har innerst inne mod att göra bruk av sitt eget förstånd utan någon annans inverkan.

Det gäller bara att våga.

Som Lufisto, hon vågar:

Thursday, October 8, 2009

Dagens TV-tips: United states of Tara på Kanal 9, 22.05

Jag har inte ens sett något avsnitt av programmet än, men jag såg reklam för det nyss och premissen känns klockren: en av världens bästa skådisar, Toni Collette, spelar ”Tara” en kvinna som lider av dissociativ identitetsstörning.
Taras personligheter sträcker sig från fjortis, till hemmafru och lastbilschaffis.

Toni är känd för att vara något av en kameleont som skådespelerska så dom multipla rollerna borde passa henne som hand i handsken.

När man ser en film där Toni är med så är det ibland först i eftertexterna som man lyckas placera ansiktet med namnet, alltid med ett "aaah just det" som resultat.

Toni kan verkligen spela ALLT. Humor, drama, det spelar ingen roll.

Här är en scen med Toni från filmen Sjätte sinnet:

Partiet tackar dig!

Dom moderata riksdagsmännen Jan R Andersson och Peder Wachtmeister anser att det politiskt obundna SVT är för vänstervridet. Därför har dom lagt en motion om att man borde göra fortlöpande granskningar av SVT: s sändningar.

För människor som inte är helt uppsnärjda i det blå så är det uppenbart att Jan och Peder har rätt i sina ”antaganden”, därför ödslar jag inte mer tid på att skriva om det, utan nöjer mig med att länka till denna Youtube-klassiker:




http://www.expressen.se/Nyheter/1.1734630/moderater-i-svt-brak-vill-att-sandningarna-granskas

Wednesday, October 7, 2009

UD:s budskap till Safia Benaouda är tydligt

Safia har det inte kul just nu.
UD kunde inte brytt sig mindre. Dom säger bara ”talk to the hand”, håller sig knappt uppdaterade i hennes fall.
Pakistanierna i sin tur vill kasta ut henne ur landet.

Förstå, hon blir utvisad! Hon får inte ens sitta kvar i fängelset längre.

Hon vill så gärna stanna kvar hos sin man. Hon vill så gärna stanna kvar i fängelset tillsammans med sin tvåårige son…

Hon blir dock tvångsdeporterad snart. Under skrik och gråt kommer hon tvingas lämna Munir, Ghezali och dom andra.

Hemresan får hon dessutom bekosta själv. UD är inte så glada för den uteblivna betalningen för förra hemflygningen år 2007.

Jag hoppas innerligt att Socialen gör sitt jobb när hon kommer hem: Safia och Munir är uppenbarligen inte lämpliga som föräldrar (understatement of the year!).

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_3618575.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3620183.svd

Niqab och Burka kan inte förbjudas

Centerledamöterna Lennart Pettersson och Staffan Danielsson vill förbjuda burka och niqab, ute i samhället, på skolor och på arbetsplatser.

Med anledning av detta har Expressen kört en läsarundersökning i ämnet.
96 % av läsarna röstade för ett Burka-förbud.
96 %!

En mer korrekta fråga hade naturligtvis varit huruvida man borde förbjuda Niqab.
Den blå Burkan är ju trots allt fortsatt ganska ovanlig i Sverige, medan den svarta, spökplumpsdräkten Niqab har börjat dyka upp lite här och där dom senaste åren.
Nåväl, det är en parentes i sammanhanget.
Det 96 % av läsarna röstade emot är ju den religiösa, kvinnoförtryckande säcken, och detta oavsett vilket namn man ger den.

Själv har jag lite svårt att se hur man ska kunna förbjuda folk från att klä sig som dom vill (oavsett om det ligger ett mansförtryck bakom ”valet” eller ej).
Jag vill inte se kvinnor i Burka, men jag vill inte se män i assless-chaps heller.
Jag förstår dock att den fria viljan inte kan lagstiftas bort.

Så alltså, låt folk klä sig i burka om dom så vill men gör inga undantag för att hjälpa dessa människor till arbete och bidrag genom särlagstiftning.
Låt exempelvis varje enskild butik, arbetsplats, skola etc bestämma huruvida dom vill ha dessa åkerspöken på sina områden eller ej.

Butiker behöver inte hänvisa till någon säkerhetsaspekt eller dylikt, dom kan redan i dag sätta upp skyltar där dom förbjuder saker som rullskridskor, glassar och lösskägg.

Jag menar, om jag går på arbetsintervju iklädd skidmask, Jofa-hjälm, mantel och balettklänning så kan jag
A) inte förvänta mig att få jobbet
B) inte förvänta mig att arbetsförmedlingen ska vara så välvillig med utbetalning av ersättning

Så alltså, fortsätt för all del att klä er som spöket Labans svarta kusin, vägra ta i hand, men tro aldrig att någon ska acceptera er eller ens våga närma sig er.
96 % vill förbjuda kreationen. Jag är inte förvånad. Det är en läskig kreation, nästa lika läskig som en man iklädd ett par assless-chaps.
Man håller gärna avståndet om man säger så...

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1733438/vill-forbjuda-burka-folk-ar-bestorta

Tuesday, October 6, 2009

Glad att jag missade debatt i går

Jag hörde att Belinda hade gråtit när dom hade talat om dom apatiska barnen. Herre gud, hur länge ska den här vidriga farsen få pågå?!
Varför tar inte staten hand om dessa barn och ger dom en dräglig uppväxt?
Varför är det ingen som är intresserad av att lära sig mer om vad den romska kulturen innebär?
Varför skriker inte folk av ilska när föräldrar behandlar sina barn på det här sättet?

Jag må vara feg i många avseenden, håller mycket inom mig, men i denna fråga har jag lust att skrika min åsikt från hustak!
Faktum är att jag låter folk höra det. Jag kan inte knipa käft.
NOG ÄR NOG!

Sunday, October 4, 2009

Ordens makt

Mina ord har aldrig ändrat någons uppfattning. Jag tror aldrig någon har gått in på min blogg som Socialdemokrat, och kommit ut som realist.
Jag tog själv inte steget till att bli realist över en natt, det gick så långsamt att jag knappt minns hur eller när.

Däremot vet jag om att orden besitter en jävla kraft och att dom påverkar på lång sikt.
Jag vet att jag, precis som alla andra som uttrycker sig är med och påverkar språket och tankarna inför framtiden.

Det är bara att titta i en tjugo år gammal dagstidning för att se bevis på detta fenomen.
Vad var det för verklighet som dom beskrev?
Mycket var förstås lika då som nu, men andra saker ter sig befängt och verklighetsfrånvänt.
Sjöng verkligen Bert och Ian om drag under galoschen?
Trodde Bengt Westerberg verkligen på sig själv när det gällde det mångkulturella bygget?
Tog Friggebo verkligen ton där i Rinkeby?

En av bloggarna som jag länkar till här på sidan, den vänsterkulturella bloggen ”En man med skägg” skrev ett inlägg där han gjorde sig lustig över gamla reportage i Kamratposten från 1970-talet.

Det fanns minst en story i varje nummer av KP som handlade om något barn som for illa i tredje världen. Det var lilla José som arbetade med fårfösning i Peru, lilla Kodjo som slet i diamantgruvan i Senegal, eller lilla Jarek som fick gå sju mil för att komma till skolan i Warszawa.

Dom unga läsarna skrev desperata insändare där dom önskade reportage om dåtidens populärkulturella ikoner. Till ingen nytta dock.
Eller jo, saker ändras ju, inte sant? På 80-talet fick dom sitt begär mättat (och det med hårsprays-råge!).

I dag kör Kamratposten en artikel om LÄRARE som mobbas… Ett reportage som man kommer göra sig lustig över om tjugo år naturligtvis. Det kommer framstå lika verklighetsfrånvänt som Birgit Friggebos ”We shall overcome”.
Tyckte vi verkligen att mobbande lärare var det största problemet i skolan år 2009?
Var inte den otrygga, rent av farliga miljön (både för lärare och elever) ett långt mycket större problem?

Vi kommer revidera en masse av det som sägs idag. Vi kommer sätta ansiktet i skämskudden gång på gång. Små saker kommer göra sig påminda. Som att Lars Ohly hade ”Jinge” som sin bloggfavorit. Uuuuuääähh! En sådan sak kan man förföljas av längre än en fickronk och ett fiktivt minne av en fotbollsmatch med Nacka.

Nu spårar jag ur, språket gällde det…

Efter elfte september ändrades mycket när det gäller språket. Nya ord dök upp:
Burka, Hijab, Niqab.
Vilka värderingar som läggs in i orden beror på vem som uttrycker dom. Det kan vara en respektfull handling inför gud, eller ett kvinnoförtryckande maktmedel för män med liten kuk.

Jihad: Frihetskamp och förtyck i ett och samma ord.

Ett annat ord som dök upp var islamofob, ett ord som indikerade ett sjukdomstillstånd hos dom som kritiserar den extremistiska delen av Islam.
Som motvikt till det dök ett nytt ord upp, min nya favorit, ”Islamofascism”.

Det är taktik. Tjuv och rackarspel från bägge sidor.

Genom att trycka på vissa ord, genom att göra dom alldagliga och ge dom en innebörd som passar ens agenda så påverkar man i det långa loppet människor.
Dessa nya ord var för dom flesta okända begrepp innan elfte september, men nu tror jag inte att det finns någon som saknar uppfattning om deras innebörd.

Innebörden är dock olika beroende på vem du frågar. Åsikterna ändras med tiden.
På 90-talet var det stora modeordet ”feminism”. Till och med Göran Persson kallade sig själv för feminist. Minns ni? Vilket jävla hyckleri!

Idag blev jag till och med tagen för en kvinna bara för att jag uttryckt en feministisk tanke. Bara en sådan sak. Ordet har blivit lika extremt som Socialist.

Jag tillskriver mig själv som bägge, för jag vill verkligen rädda innebörden.
Skapa en ny innebörd.
Skriva om kartan med ord.

Inte jag själv då, men vi tillsammans.

Uppklarande av fakta

Bara för att jag älskar tjejer som rockar arsle, så betyder det inte att jag själv är tjej.

Laura Pleasants från Kylesa:


Kim Shattuck från The Muffs:


Lori S från Acid King:


Kat Bjelland från Babes in toyland:


Karen O från Yeah yeah yeahs:


Aimee Echo från TheStart (här med Teddybears):


Morgan Lander från Kittie: